söndag 5 augusti 2012

Drömmen om de stora scenerna

Opera för ovana - på bilden från vänster Robert, Karin, Ewa och Ragnar
Idag har jag varit på en härlig hund-promenad här i Älvdalen med en före detta kollega.
En kollega från ett tidigare jobb? Nej, en före detta sångkollega från Göteborg som har en stuga här i Älvdalen.
Under 90-taler sjöng vi tillsammans i en operakvartett som kallades för Nota Bene och vi "turnerade" med föreställningen "Opera för ovana" i främst Göteborg med omnejd men var även till Stockholm där vi bland annat gjorde gästspel på Mosebacke på söder.
Föreställningarna var gjorda för att roa och Ragnar ,som sjöng bas-/barytonstämman, skrev genialiska texter till klassiska opera-verk som uppskattades stort av publiken. Kläderna var specialsydda för att matcha temat på föreställningen och vi hade en fantastisk konfrencier, Eric, som var värd en egen föreställning själv!

Varför opera?
Jag började drömmen om att få sjunga redan i grundskolan och höll framträdanden vid olika aktivteter under skoltiden. Ted Gärdestad, Cat Stevens och Barbara Streisand var de stora favoriterna och jag kunde alla deras album "by heart".
Det blev många talangjakter under några år - med varierade resultat - och när jag skulle söka till gymnasiet blev det musiklinje med sång som huvudinstrument. En lycklig tid med bland annat många duetter tillsammans med Krister St Hill, en barytonröst som senare gick vidare och hamnade på de stora scenerna. Min sånglärare lovordade min talang och sa att jag skulle bli den nya Helena Döse - om jag bara övade tillräckligt.
Det var just det. Att öva - det var inte lika kul i den åldern!
Nej, det blev inga stora scener för min del, jag var för lat. Det blev lokalrevyer, bröllop, begravningar och Nota Bene - Opera för ovana. En CD spelade vi in och sålde till " de närmast sörjande". Några topplistor hamnade vi aldrig på:-)
I vår kvartett var det glädjen som var det viktigaste och att ha kul - och som sagt, det hade vi.

                En CD-skiva blev det med Nota Bene- ett minne från tiden på (de mindre) scenerna

Tack Ewa för en härlig promenad och roliga minnen!

//Karin Hellström